The home of Eurovision lyrics

inger-berggren_lead

Sweden
<< 1961 1963 >>
Song Information
Music: Åke Gerhard, Ulf Kjellqvist
Lyrics: Åke Gerhard, Ulf Kjellqvist
Conductor: Ego Kjerrmann
Eurovision Song Contest 1962
Position: 7th
Points: 4pts

Swedish
En juvelerare och hans affär
Är upphov till att allt så dystert är
En dag framför hans fönster dröjde jag
Då någon plötsligt sa ‘goddag’

Det var en glad ung man med solvargsgrin
Som bad mig följa med som smakråd in
Han sökte något att sin fästmö ge
Och bad så snällt att jag gick med

När det är sol och vår och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår

Väl i butiken fann han inget se’n
Och snart så stod vi utanför igen
Jag sa ‘adjö’ och hade börjat gå
När han skrek: “Vänta, hör nu på”

Som ett bevis för tacksamheten hans
Ville han bjuda mig på lunch nånstans
Det var ju vårens första solskensdag
Så jag var dum nog svara’ ja

När det är sol och vår och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår

Han konverserade med elegans
Och bjöd det bästa som på stället fanns
Men se’n han gått att ringa till en vän
Så kom han inte mer igen

Och rockvaktmästar’n sa:
“Jo, damens man tog damens päls
Och gick till skräddaren, han”
Så jag fick ringa till min egen Knut
Som mig från notan löste ut

När det är sol och vår och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår

Translation
A jeweller and his shop
Is the reason why everything is so gloomy
One day I was standing in front of his window
When someone suddenly said ‘good day’

It was a happy young man with a charming smile
Who asked me to come in to give my advice
He was looking for something to give to his fiancée
And I was nice enough and joined him

When it’s sun and spring and you’re nineteen years old
You understand so little
And all the little girls should be locked up then
When winter turns to sun and spring

Once in the shop he couldn’t find anything
And soon we were outside again
I said ‘goodbye’ and had begun walking
When he yelled: “Wait, listen”

As a proof of his gratitude
He wanted to buy me lunch somewhere
It was the first sunny day of spring
So I was stupid enough to say yes

When it’s sun and spring and you’re nineteen years old
You understand so little
And all the little girls should be locked up then
When winter turns to sun and spring

He conversed with elegance
And bought me the best meal the place had to offer
But then he went to call a friend
And didn’t come back

And the man working in the cloakroom said:
“Yes, your husband took your fur coat
And went to the tailor”
So I had to call my own Knut
Who came and bailed me out

When it’s sun and spring and you’re nineteen years old
You understand so little
And all the little girls should be locked up then
When winter turns to sun and spring

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Visitors from around the world

free counters